Att driva eget företag var för mig sedan starten en dröm som blev sann och är utan tvekan det än idag.

Redan sedan starten älskade jag den konstanta pulsen, utrymmet som fanns för kreativitet och framförallt de utmaningar vi ställdes inför och behövde lösa. Det är förkärleken till allt som företagande innebar som gjorde att jag redan sedan starten la ner hela mitt hjärta och själ i det bolag jag började bygga och de människor jag på olika sätt fick möjligheten att arbeta tillsammans med.

Första åren som företagare blev för mig allt annat än en hälsosam start. Under min studietid på Umeå Universitet hade jag åtta jobb vid sidan av mina heltidsstudier med syftet att kunna finansiera en första version av vår plattform. Under två års tid snittade jag max 4 timmar sömn per natt för att sedan övergå till att arbeta 50% som lärare vid sidan av företaget med målet att en dag kunna arbeta heltid med min dröm. Innan dagen kom då jag kunde kliva in heltid på mitt bolag hade både min kropp och mentala ork blivit ordentligt kantstött. Än idag kan jag blicka tillbaka och ha svårt att förstå hur jag orkade, men framförallt hur jag inte såg hur ohälsosamt liv jag levde. Hur jag kunde blunda trots de otaligt många stressymtomen som i värsta fall under endast ett år ledde till över 7 besök till akuten.

Det jag funderat på mer och mer på senaste är hur företagandet och mitt naiva sätt att närma mig livet som företagare sedan starten faktiskt i slutändan har påverkat övriga delar av mitt liv. För många år sedan ställde en journalist mig frågan “Har ditt företagande varit på bekostnad av någonting annat?”. Jag kommer ihåg att jag utan knappt en sekunds betänketid svarade “Nej, jag tycker varken det varit på bekostnad av någonting eller att jag behövt göra avkall på någonting annat i mitt liv”. När jag svarade på den frågan var jag 21 år och befann mig just i början på min företagsresa. Jag var naiv, orädd, driven och till viss del fartblind - totalt omedveten om hur mycket den synen skulle komma att förändras.

Jag har senare i livet mött både många kloka personer men även sett livsöden som fått mig att tänka om. Det är idag för mig självklart att företagandet och livsstilen som innebar att arbeta så gott som dygnet runt i drygt fem år med tusentals timmar övertid hade sina konsekvenser. Detta både för mina privata relationer men framförallt för individers hälsa. Det är skrämmande hur lätt det är att en passion i livet driver oss till ytterligheter och får oss människor att kliva över gränser och tappa kontakten och kommunikationen med vår kropp som så ofta tydligt signalerar när vi är på villovägar.

Jag har haft turen att innan det gick för långt både bli ifrågasatt av människor i min närhet men framförallt att vara i en relation med en person som verkligen såg hur vissa delar av företagandet påverkade min hälsa negativt. Detta var en person som på ett oerhört fint sätt fick mig till slut att vakna till och inse att det inte är varken normalt eller hälsosamt att arbeta varje kväll och helg, trots att det hade blivit en vana för mig under så många år. Framförallt fick hon mig att inse att den livsstil jag hade verkligen var på bekostnad av mycket annat. Kanske är det så att vi behöver den där tuffa men ärliga kärleken från nära och kära för att inse vad som är viktigt på riktigt?

Under åren som jag levde min stressigaste tid som företagare lärde jag mig även bakvägen vikten av hur mitt egna agerande och sätt att driva företag spred sig som en löpeld och även satte tonen för mina medarbetare. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag kunde säga “Jag kommer jobba ikväll. Jag förväntar mig inte att någon annan gör det men jag måste lägga in dom här timmarna för att…” och gång på gång undrade jag varför andra jobbade också, trots att jag uttryckligen bad dom att inte göra det. Jag kan fortfarande få otroligt dåligt samvete över att mitt egna sätt att inte ta hand om min hälsa en gång i tiden påverkade människor i min närhet negativt. Meningen “Att leva som man lär” blev en lärdom som jag alltid kommer att bära med i livet. Ledarskap kommer med ett enormt stort ansvar.

Så vad handlar det om egentligen? Hur kommer det sig att en passion för någonting kan få oss människor att ignorera viktiga signaler? För min del var det en kombination av en kärlek till företaget, en vilja att prestera och leverera för kunder, medarbetare och investerare men framförallt en bristande gränssättning. Jag hade ingen insikt i vilka konsekvenser den livsstil jag valde hade då det i stunden alltid kändes som det roligaste jag kunde göra i livet. Jag levde nog i mångt och mycket i en illusion om att den livsstilen passade mig som handen i handsken och att jag faktiskt mådde bättre än någonsin.

Hade en annan väg varit möjlig? Hade det kunnat se annorlunda ut? Krävdes det verkligen alla dessa timmar? Denna fråga kommer nog alltid att finnas i bakhuvudet hos mig och än idag har jag inget tydligt svar på den frågan. Kanske är det så att många företagares resa kräver otroligt många timmars arbete och den där extra insatsen som en trygg anställning inte kräver på samma sätt? Jag skulle dock fortfarande påstå att det finns utrymme och behov att ifrågasätta den livsstil som många av oss arbetsnarkomaner till företagare väljer att anamma. För det är exakt vad det är: Ett val.

Kanske är det så att alla timmar i slutändan behövdes, men jag tror att vi alla har igen samtliga av de investeringar vi gör i vår egna hälsa och välmående. Att ta hand om oss själv gör oss till en mer närvarande partner och förälder, hjälper oss att leda med ett gott exempel och skriver om bilden av vad en entreprenörs livstil egentligen är. Jag tror bestämt att vi kan vara företagare och hälsosamma samtidigt - helt utan att göra det på bekostnad av någonting annat. Vi behöver såklart vara fullt medvetna om de val vi gör och de konsekvenser dessa val har - på både kort- och långsikt.

Idag är jag tacksam över att jag tog mig igenom den tuffa starten utan några större långsiktiga hälsokonsekvenser och att jag lever ett sundare liv som företagare där hälsa, sömn, träning, vänner och familj får ett större utrymme. Jag älskar fortfarande företagande minst lika mycket och ger alltid mitt allt dagtid men med det lilla tillägget att jag ser till att vila utanför jobbet. Idag vill jag ingenting annat än att i framtiden vara en närvarande partner, en ledare som leder med ett gott exempel och en person som älskar mitt jobb men aldrig på bekostnad av livet utanför.

Grit och skin in the game kommer i all framtid för min del ersättas med en livsstil där det som är viktigt på riktigt kommer först, för det är exakt det som kommer att göra att jag faktiskt kan, vill och orkar vara företagare i många år framöver.