Att balansera tiden mellan familj, vänner och kärlek å ena sidan, och att bygga upp sitt företag å andra sidan, utgör en utmanande ekvation för många entreprenörer, enligt min uppfattning.

Tankarna på att känna sig otillräcklig hemma, samtidigt som man arbetar med sitt företag, är sannolikt vanliga för många företagare och fyller deras tankar dagligen. De kvällar då företaget tar tid från värdefulla stunder som kunde ha delats med nära och kära, och den ångest som följer därefter, är en realitet för många.

Många av oss entreprenörer har en långsiktig tanke att om vi bara lägger tillräckligt med tid i uppstartsfasen kommer vi att ha mer tid för det viktiga senare. Men ofta når vi aldrig dit. Varför? För att även om vi investerar otaliga timmar kan ett företag vara dömt att misslyckas från början. Jag tror att många av oss drivs av kampen och jakten på resultat, vilket gör att vi ständigt strävar efter mer utan att någonsin känna oss nöjda. Två frågor som jag tror är viktiga att ställa sig själv är: Hur vet jag när ”senare” är här? Hur många viktiga stunder kommer jag ha försummat innan jag nått dit?

Tänk om vi företagare har missat att vara närvarande och bygga våra företag långsiktigt faktiskt ger oss möjlighet att njuta av båda världarna? Att våra barn och partners alltid ser oss som närvarande och välmående, skulle det vara på bekostnad av företagets resultat eller skulle det få oss att respektera oss själva mer i längden? Skulle det faktiskt dessutom kunna inspirera våra barn och nära och kära att också driva företag? Detta med tyngd på att det aldrig behöver vara på bekostnad av någonting annat som är viktigt för en.

Jag tror att många företagare försöker rättfärdiga sin frånvaro hemma genom att säga att de arbetar för att ge sin familj en bättre ekonomisk framtid. Men är familjens liv verkligen bättre med mer pengar än med en närvarande förälder och partner? Jag tror att de flesta med handen på hjärtat skulle välja det sistnämnda.

Jag minns när jag startade mitt företag och hur jag förlorade mig i arbetet så mycket att jag knappt mindes att äta, och än mindre tänkte på att varje timme jag lägger på mitt företag utöver ordinarie arbetstid är timmar bort från de människor jag älskar. Timmar som jag aldrig kommer att kunna köpa tillbaka.

Dessa reflektioner har tagit upp mycket av min tankekraft genom åren. Vad är rätt för mig? Vad gör mig lyckligast och hur påverkar det dem runt mig? Jag har alltid haft turen att dela livet med människor som förstår mig och som peppar mig. Människor som ser att de timmar jag lägger på mitt företag inte nödvändigtvis påverkat dom, men innerst inne om jag är ärlig med mig själv så tror jag att det har gjort det, på ett eller annat sätt. Idag lever jag i en relation med en oerhört förstående partner som ser och förstår att jag behöver få utlopp för mitt driv, min kreativitet och att mitt företag även det står mig nära hjärtat. En person som förstår att när jag arbetar med mina projekt betyder det inte att jag värdesätter henne mindre.

Jag vill aldrig att mitt företagande ska leda mig till att ångra att jag inte tillbringade tillräckligt med tid med mina nära och kära. Jag vill varken vara en partner, förälder, syster, dotter eller vän som aktivt valde bort tiden med mina nära och kära. Framförallt vill inte jag vara anledningen till att människor i min närhet blir avskräckta från att bli företagare eller att mina framtida barn säger ”Det är inte värt det. Du vet hur mycket mamma behövt slita och hur lite tid hon faktiskt spenderat med oss. Tänk om hon faktiskt hade dykt upp på mina fotbollsmatcher eller att vi hade kunnat ha normal fredagsmys som våra vänner.”.  Jag vill däremot inte heller försumma mitt driv och min vilja att skapa och vet att jag fortfarande kommer behöva människor runt mig som förstår att företagande får mig att må bra i det stora hela. Som förstår att företagande och skapande är en stor del av vem jag är.

Frågan är: Är det en fördel att inse detta tidigt i livet eller hämmar det företagets potential? Jag tror bestämt att det kommer att få mig att må bättre i längden och känna att jag gjorde de rätta valen (för mig) tidigt i livet för att vara mer av den närvarande personen jag vill vara, oavsett relation.