Ni vet den där känsla man får ibland när man lyssnar på en person som berättar om sin passion? När man ser en person som vet en sak helt säkert - Att hon lever sin dröm. Den känslan fick jag för första gången då jag upptäckte boxaren Frida Wallberg. Frida har alltid varit en stor inspirationskälla för mig. Jag har alltid sett upp till den drivkraften, målmedvetenheten och kämparlusten, samt den kärlek hon visat till boxningen som sport.
Frida har lärt mig att det är otroligt viktigt att sikta högt, att även om man inte alltid vågar tro på sig själv att man lyfter upp blicken och alltid ger lite till. Hon har inte bara lärt mig att sikta högt, utan även att livet inte handlar om att nå en enda dröm, det handlar om resan dit och till vilken dröm den första drömmen leder dig. Hon har även bevisat att livet inte alltid tar en självklar väg, utan där vi en dag började och trodde att vi skulle fortsätta resten av livet, kan vara någonting helt annat än vart livet tar oss i slutändan.
Att sitta och se dokumentären, Golden Girl, som handlar om Fridas liv, ser jag nu, tydligare än någonsin, vilken kämpe hon är och inser att det är exakt det det handlar om, hitta det du älskar och ge alltid lite till. Frida är en fantastisk inspirationskälla och en av de få personerna som dagligen inspirerat mig att orka lite till, bita ihop och ta ett steg till.
Det mest fantastiska med det här är att jag aldrig träffat Frida, att jag aldrig pratat med henne och att jag inte känner henne, men ändå lyckas hon inspirera mig något så otroligt mycket, Jag hoppas att jag själv någon dag kan ge någon annan samma inspiration som Frida gett åt mig genom åren.
Tack, Frida Wallberg