Hej Meiju,
Jag hoppas att när du läser detta att du nått dit du en gång drömde om att nå. Jag hoppas att du till slut lyckades klura ut vart "framåt" egentligen var och vad den där kliande och rastlösa känslan ville att du skulle uppnå. Oavsett om du nått dit eller inte så hoppas jag att du inte har stannat upp och att du fortfarande vill kämpa och utmana dig själv. Tänk tillbaka till tiden när du var ute på den där springrundan du sprungit så många gånger förr. Den där springrundan som hjälpte dig att tänka klart. Kommer du ihåg att du var less på att vara så feg? Att du var less på att du skulle begränsas av dina egna tankar om vad du trodde var möjligt? Kommer du ihåg vad du tänkte? Du lovade dig själv att du oavsett vad andra tyckte skulle fortsätta kämpa, lära dig att tro på dig själv och din egna förmåga. Har du gjort det? Har du behållit ditt löfte? Glöm inte vart det började, men glöm inte heller vilka som fanns runtomkring dig när resan fortsatte.
Vad du inte sa till någon annan var att du var rädd, att det var svårt, att det var jobbigt att inte sova tillräckligt mycket och att du varje dag tvekade på dig själv. Trots att alla dessa människor trodde att allting var så självklart, kom ihåg att du var rädd och uppskatta att du förhoppningsvis idag är mindre rädd. Tänk på de kvällar och stunder då du brutit ihop, men som samtidigt gett dig så mycket mer energi till att orka fortsätta. Kom ihåg och uppskatta alla de fantastiska personer du mött på vägen som hjälpt dig att orka framåt. Det var inte lätt, det kommer inte att vara lätt och meningen är inte att det ska vara lätt. Du vet hur du är, när du klarat av en utmaning glömmer du bort hur jobbig den utmaningen faktiskt var, hur mycket energi det tog och vilken prestation det var. Glöm inte att du inför så gott som varje presentation eller evenemang varit dö-nervös. kommer du fortfarande ihåg att du spydde fyra gånger innan du stod på scenen och tog emot priset som Årets Blivande Entreprenör? Ja, du ser, det var inte enkelt, men det blev en av de bästa stunder du upplevt.
En sista sak. Oavsett vart du är idag, var ärlig mot dig själv - är detta de du alltid drömde om, eller är det dags att tänka om? Finns det någonting annat du borde göra? Någon annanstans du borde vara? Eller är du exakt där du hör hemma? Jag önskar att du nått dit du ville, men ännu mer önskar jag att du behållit fotfästet och att du fortfarande är ödmjuk, om inte, då hoppas jag att du tappar allt idag.
Du lever bara en gång, du har bara en chans, ta den chansen. Sluta vara rädd och fortsätt framåt.
