Ofta är det vi vill ha och det vi önskar oss mest av allt någonting som vi förvarar djupt inom oss. Någonting så kärt och speciellt att det känns för läskigt att släppa ut det, för läskigt att låta någon annan veta vad det är vi egentligen vill. Det är vår egna lilla hemlighet och därmed är det i tryggt förvar. Är det så vi vill ha det? Drömmar på hög bara för att vi var för fega för att förändra den situation som vi levde i eller för brydda över vad andra skulle tycka? Någonstans kanske vi bör tänka om och ta tag i och erkänna för oss själva vad det egentligen är vi vill göra just nu.
För ungefär fem år sedan tog jag för första gången ett beslut som visade sig förändra mitt liv, samt mitt sätt att tänka på. Nu när flera år har passerat inser jag att det var första gången då jag ställde mig själv en livsviktig fråga - Om du ignorerar allt annat runtomkring dig, om du ignorerar vad alla andra tycker, vad skulle du då helst av allt vilja göra just nu? Jag var 19 år och hade just studerat klart Teknikprogrammet på gymnasiet och hade ett färdigt spår jag skulle gå. Planen var att jag skulle bli ingenjör. Jag hade kommit in på en utbildning i Luleå, köpt möbler till min blivande lägenhet, bokat in ett flyttdatum, men för första gången ifrågasatte jag det dagliga ekorrhjulet jag levde i och på riktigt grävde efter vad jag ville göra. Ville jag bli ingenjör?
Efter att ha funderat insåg jag att jag var på väg in på ett spår som andra hade förväntat sig att jag skulle gå eller kanske ett spår som samhället fick mig att tro att jag borde gå? Någonstans var begäret så mycket större efter att göra det jag egentligen ville göra. Jag sålde min bil, sökte efter en Aupair familj(Barnvaktsjobb) i Nya Zeeland och köpte en flygbiljett. Jag krossade de drömmar mina nära och kära hade och de förhoppningar dem hade om min framtid som skulle bli tillföljd av utbildningen. Mot allas åsikter, lyssnade jag för första gången ordentligt på min egna vilja och mina egna drömmar. Jag hade alltid velat vara Aupair och jag gjorde det till verklighet. Nya Zeeland visade sig vara en början på ett helt nytt kapitel, ett kapitel där jag fick vara författare.
Vad jag insåg då var att när man vågar ta steget mot någonting som känns riktigt läskigt är stunden då alla dörrar öppnas upp. Sen dess har jag fortsatt på det spåret, fortsatt att ifrågasätta det ekorrhjul som vi dagligen lever i och som vi alla känner igen. Det är exakt det ekorrhjulet som hindrar oss från att stanna upp och fundera över vilket spår vi valt. Kom ihåg att stanna upp och fråga dig själv vad det är du egentligen vill göra?
