"Jag tror att jag fixar det", "Jag ska göra mitt bästa", "Är det okej om jag börjar med en fråga?", "Jag är inte helt säker på om detta kommer att bli bra", "Vi får se om tekniken fungerar" Vad är detta? Ja det är top fem vanligaste första meningarna jag har hört när kvinnor föreläst. Nej jag är inte bättre än det själv heller, men den bilden jag får är att vi kvinnor i samband med presentationer förminskar oss själva, kanske är det till och med så att många av oss försöker rädda situationen i förväg - ifall att det blir fel? Då har vi i alla fall varnat publiken om att det kunde hända? Kanske är vi för smarta eller har för mycket fokus på konsekvenserna av det vi säger? Varför kan vi inte bara köra och tänka "TÄNK HUR SJUKT BRA DETTA FAKTISKT KAN BLI"? Vi är trots allt människor och det är ingen som förväntar sig att vi inte ska göra fel.
Helt allvarligt - vilken känsla får du av "Jag tror att jag fixar det" versus "Nu kör vi!", eller "Är det okej om jag börjar med en fråga?" versus "Jag ska börja med att ställa er en fråga .....?" Nej jag säger inte att alla kvinnor börjar presentationen på det sättet, utan jag vill lyfta fram vilken känsla olika typer av sätt att prata på ger publiken. Jag har sett många presentationer kopplat till företagande och slutar aldrig att analysera vad som gör vissa presentationer bra och vad som gör andra mindre bra och allt för ofta är det kopplat till första intrycket och självklart är det som följer minst lika viktigt.
Vi måste sluta vara rädda, för vi kan så mycket bättre! Rädda inte situationen i förväg, ta det om det händer. Ursäkta inte dina frågor, bara fråga. Tveka inte på dig själv, bara kör! Tro inte att du fixar det, visa att du gör det! Nu alla kvinnor, det är dags att vi MAN UP och står på oss själva och visar att vi kan!